Over-all

Over-all är egentligen inte en gren utan en sammanräkning av dom sju individuella grenarna (Längd, SCF, Discathon Precision och Discgolf) och dom två pargrenarna (DDC och Fristil) För att vara en bra spelare inom denna disciplin krävs det att man är allround och att man är kunnig inom så vitt skilda discipliner som Längd, som kräver teknik, styrka och snabbhet, Discathon som kräver kondition och löpstyrka och Fristil som kräver koordination och smidighet. Alla grenar kräver dessutom kunskap om discens flykt under olika vindförhållanden.

Längd

Grenen Längd handlar om att kasta så långt som möjligt. Man mäter det längsta kastet av kastarens fem försök. Längdkastning görs alltid i medvind och dom vanligaste discarna som används är överstabila lågprofildiscar. Vanligtvis använder sig kastaren av turnaround-tekniken, dvs att spelaren roterar ett varv i ansatsrörelsen. Mitt rekord är 172 meter.

Discgolf

Det handlar om att kontrollera en discs flykt mot en banas hinder och svårigheter. Discgolf (frisbeegolf) spelas på en bana som består av 9 eller 18 korgar (hål) och dess idé är att från utkastplatsen på så få kast som möjligt få discen att hamna i korgen. Korgen (även kallat kedjehål) är en metallställning bestående av hängande kedjor, som bromsar upp discen så att den faller ner i korgen. Discen Flash, som ses ovan, används både för längd och golf.

SCF

Förkortningen SCF står för "Self Caught Flights", d.v.s. ungefär: "Självfångade kast". Det går alltså ut på att kasta iväg discen, och sedan fånga sitt eget kast med en hand. Tävlingsgrenen SCF består av två delmoment: MTA (Maximum Time Aloft) och TRC (Throw Run and Catch). I MTA gäller det att ha så lång tid som möjligt mellan kast och fångst. Över 10 sekunder är godkänt. I TRC mäter man istället längden mellan kast- och fångstplats.

Den totala SCF-poängen fås sedan genom att MTA-tiden multipliceras med 5,5 och till det resultatet lägger man längden av TRC-kastet. 50 meter är bra. Högst totala poäng vinner. Man har 5 försök i varje moment, men endast det bästa resultatet i varje moment räknas.  Mitt rekord är 80 meter och 12,76 sekunder.

Vanligtvis används lite större, diameter ca 24 cm, och lättare lågprofildiscar inom SCF.

Discathon

Frisbeens machogren. I Discathon kombineras kastteknik, taktik och löpstyrka. En kilometerlång bana i parkmiljö ska löpas på tid, samtidigt som spelaren växelvis kastar två discar. Spelaren gör sina kast från den plats där det förra kastet landade. Banan har ca 20-30 portar, vanligtvis trädstammar, markerade med pilar, som discarna ska passera. Banan har även andra hinder, även de vanligtvis träd, som ska undvikas mellan portarna. Spelarna löper i heat med fyra spelare i varje. Första discen i mål vinner. Discarna som används är relativt lätta högprofildiscar. Den platta kanten gör att träffar inte gör så ont. Zephyren används även för grenen precision.

En vanlig taktik är att öppna hårt för att öka farten. Det är inte ovanligt med blodsmak och mjölksyra innan halva loppet är avklarat.

DDC

Double Disc Court. Ett parspel som kräver samarbete, taktisk skicklighet och kast- och fångstskicklighet. Spelas mellan två par, som använder två speciella DDC- discar på en gräsplan. Varje par försvarar en ruta, som är 13x13m, markerad med rep. Avståndet mellan dom bägge rutorna är 17 meter. Meningen är att få det andra laget att röra bägge discarna samtidigt, en s.k. dubbel, vilket ger två poäng och att se till att kasten landar och stannar inom rutan. Spelet startar med att varje par servar (kastar) över en disc samtidigt till motståndarlaget.

Bl.a. genom att utnyttja höga, svävande kast kan tid sparas vilket gör det möjligt att få motståndarlaget att röra båda discarna samtidigt. Det vanligaste sättet att försöka undvika en dubbel är att "tippa" d.v.s. slå till den av discarna som kommer fram till rutan först upp i luften. Innan den tippade discen kommer ned igen är det den andra spelarens uppgift att fånga den andra discen och kasta tillbaka den. Den första spelaren fångar därefter sin tippade disc och spelet fortsätter.

Ett poäng utdelas då ett lag lyckas kasta så att discen stannar i motståndarlagets ruta. Om discen hamnar utanför får det andra laget ett poäng. Även då motståndarlaget tappar en disc får det kastande laget ett poäng. Inga domare finns utan spelarna själva dömer själva huruvida t.ex. en disc var inne eller ute.

Fristil

I denna pargren utför de två spelarna tillsammans ett fritt program till musik på 5 minuter. Tre moment bedöms av domare: svårighet, utförande och presentation. Fristil påminner om rytmisk sportgymnastik, men med ett redskap, discen, som erbjuder en mängd variationsmöjligheter av varierande svårighetsgrad. Förutom individuella prestationer görs även kombinationer där båda spelarna arbetar tillsammans, s.k. co-op (av engelskans co operate, samarbeta).

De grundläggande momenten är förutom olika kast och fångster: Nail delay: Discen snurrar på nagelspetsen. För att minska friktionen används ofta silikonsprej på discens undersida. En fristilsspelare limmar ofta på ett par lösnaglar på varje hand,för att ytterligare minska friktionen mot discen under en nail delay. Tipp: Spelaren stöter/slår fingertoppen eller andra kroppsdelar mot discens mitt så att discen "studsar". Air brush: Discen slås på kanten i rotationsriktningen snett upp mot vinden en eller flera gånger. Kroppsrullare: Man låter discen rulla på kroppen. Den vanligaste varianten är den s.k. bröstrullaren, där discen rullar från ena handen, ner längs armen och över bröstet ut på den motsatta armen för att fångas med den andra handen. Den populäraste discen för fristil är Discrafts Sky Styler.

Precision

Spelaren ska träffa en 2x2 meter ruta som sitter i en lodrätställning en meter ovanför marken. Från åtta platser där avstånden och vinklarna skiller sig gäller det att ha så många träffar som möjligt. Det kortaste avståndet är 12,5 meter och det längsta är 31,5. Godkänt resultat är 15. Mitt rekord är 19 träffar. Världsrekordet är 26 träffar.